lystes att Originalsamlingen stiger till 16500 documenter, har granskningen af hvad dittills icke blifvit ordnadt, och serdeles af samlingens i askar bortgömda och annars spridda delar varit högst tillfredsställande, då vigtiga fornskrifter, hvilka man länge ansett såsom förlorade 25), dervid återfunnits. Upptäckten att många här befintliga handlingar för de mest nitiske urkundsamlare varit obekanta 26) och än flere förblifvit oafskrifne, samt att våra namnkunnigaste Häfdetecknare, saknande kännedom om urskrifterne, vanligen endast rådfört afskrifter, ofta vanställde genom ofullständiga utdrag, äfvensom min egen med flere Wettenskapsälskare gemensamma erfarenhet huru föga gagnelig en enda, äfven den mest noggranna afskrift är för de flere Forskare, hvilka ej äro i tillfälle att densamma begagna, har väckt hos mig en allvarlig omtanka att genom ifrågavarande handlingars utgifvande i helhet, uti ett enkom deråt egnadt verk, göra Fäderneslandets Häfdekällor för lärda verlden tillgängliga. Till tryckning af ett Svenskt Diplomatarium vidtogos således kraftiga förberedande åtgärder, genom hvilka det blef möjligt, att, då — enligt hvad förbemäldt är löfte gafs om kostnadens ersättande, genast börja arbetets utgifvande, hvilket, såsom jag förut nämdt, skall fortsättas så långt min tid och mina krafter tillåta.

25) Deribland äfven Originalet till en af Sveriges äldsta Grundlagar, det bekanta Skenninge Mötes Beslut af d. 1 Mars 1248, Sv. Dipl. I: 330, hvilken handling vid 5 serskildta upplagor aldrig blifvit tryckt efter originalet, utan endast efter afskrifter.

26) Att till och med PERINGSKJÖLD ej kände dem röjes tydligen derutaf, att vid den afskrifning han föranstaltade, icke dessa originaler efter vanligheten, utan ofta sämre afskrifter lades till grund; hvilket inträffat ej mindre med nämde Mötes beslut, än med flere andra; Jemf. t. e. E. 6: 41, 45, med Sv. Dipl. I. 339, 539, m. fl.

Påfven PASCHALIS I:s uppmaning till alla Christna att understödja Bisk. EBBO och hans Med

hjelpare HALITGARIUS under deras beskickning för att i Norden införa Christna läran; fullmakt för desse sändemän att predika och befrämja Christendomens stadgande; samt Påfv. EUGENIUS II:s och GREGORIUS IV:s uppdrag åt ANSGARIUS och SIMEON i samma afseende. K. 1: 246.

Legatio Ebonis Archiepiscopi Remensis ad Gentes Septentrionales a
Paschali Papa svscepta

Avtenticis per ordinem succedentium trium Apostolicorum roboratis privilegiis, Paschalis scilicet, Eugenii sive Gregorii sanctæ Romanæ sedis præsulum hoc legationis Christi exemplar editum cunctis Ecclesiæ catholicæ filiis porrectum atque præfixum, opem ferentibus, felicitatis negotium; impedientibus autem terribile damnationis judicium, si ligandi solvendique apostolicæ dignitatis verum Dei esse potest testimonium dicentis: Quodcunque ligaveris super terram, & reliqua. Insuper vero quod uni ex minimis meis fecistis, mihi fecistis; ut qui scandalizaverit unum de pusillis; vel cætera, mundo superbientibus divinitus vulgata tormenta. Piis tamen benignisque mentibus hæc ita conscripta, per ordinem firmaverunt inviolabilia jura apostolica.

Literæ Pashcalis Papæ ad omnes Christianos Deo fideles!

PASCHALIS Episcopus servus servorum Dei, universis sanctissimis fratribus, coepiscopis, presbyteris, seu cæteris ecclesiasticis ordinibus gloriosissimisque Principibus, Ducibus, sive magnificis Comitibus, & cunctis Christianis Dei fidelibus. Cum religiosissimum constet curam ac sollicitudinem erga dominicum gregem gerere, quem divina dispensatione suscepimus gubernandum, atque cœlestia pabula salubri communicatione subministrandum, maxime his, qui in competis & pagis sub principe tenebrarum callida suasione persistunt, & vitam viæ ignorantes devij, non quæ sursum sunt, sed quæ deorsum, stulta instigatione perquirunt. Sed quia in partibus Aquilonis quasdam gentes consistere, quæ nec dum agnitionem Dei habere, nec sacra unda baptismatis sunt renati, sub umbra mortis existere, & magis creaturæ

Sv. Dipl.

I

tes,

creatori ignari mente servire cognovimus: Idcirco præsentem reverendissimum fratrem ac coëpiscopum nostrum EBONEM, sanctæ Remensis Ecclesiæ necessarium, cum consensu fidelium Dei, duximus illis in partibus pro intimatione veritatis dirigendum: quatinus auctoritate beatorum principum Apostolorum Petri ac Pauli nostra fraterna vice informatus, ante corpus & confessionem ipsius Apostolorum Principis evangelizandi publica auctoritate liberam tradidimus in omnibus facultatem, ut verbum vitæ viamque salutis ubique provideat, & fidei normam cœlesti educatione confirmet, atque Apostolicæ institutionis doctrinam omni diabolico errore depulso viva voce corroboret, & si fortasse ad hoc divinum pertinens officium aliquid dubium emerserit, ad sanctam Dei Catholicam atque Apostolicam Romanam Ecclesiam recurrendo semper, & ex ejus hauriet purissimo fonte latices, unde & a cordibus mortalium divina interveniente gratia noxis emundare possit errores. Collegam denique huic divinæ administrationis legationi ei providenHALITGARIUM religiosum adijcentes ministrum constituimus, quatinus ad sedem Apostolicam oportuno valeat tempore de credito negotio facilius præstante Domino intimare, & nunquam se in qualibet parte huic nostræ auctoritatis ministerio commisso negligere. Cui coram districto judice inde rationem reddere, & de destituto ministerio poenas recipere sempiternas, non dubium esse præfigimus. Pro quo omnes exhortantes unanimiter commonemus ob amorem omnipotentis Dei, & Domini nostri Iesu Christi, atque Apostolorum ejus venerationem; ut in omnibus necessitatibus legationis hujus totis viribus eis solatiari certetis, & in nomine Domini nostri Iesu Christi, sicut scriptum est, recipere debeatis; Qui vos, inquit, recipit, me recipit; & qui vos spernit, me spernit. Et iterum: Quod uni ex minimis meis fecistis, mihi fecistis. Vnde magis magisque commonemus, ut provida devotione, & largo caritatis affectu, puraque mente, ac sincera intentione, quæque itineri hujus necessaria prospicitis, pia benignitate pro viribus succurrere non renuatis; ut pro certo hujus pietatis opere participes apud Dominum dignæ retributionis meritum percipiatis, sive in cœlesti descriptione hujusmodi pro compensationis munere in consortio sanctorum connumerari valeatis. Si quis vero huic Dei officio ad intiminationem gentium a sancta catholica & Apostolica Ecclesia pio consultu ecclesiastico, destinato adsensum vel auxilium præbuerit, per interventionem beatorum Apostolorum, martyrum quoque atque sanctorum omnium in coelestibus gaudiis talibus pro meritis mereatur adscribi. At vero si quis, quod non optamus, contrarius adversator, huie divino cultui institerit, vel in quoquam præpedire conatus fuerit; his, vel cooperatoribus eorum, ad hoc peragendum ministerium temerator extiterit, & divina jussione & Apostolica auctoritate, anathematis vinculo puniatur, & perpetua condemnatione reus, diabolica sorte damnetur.

1) Similiter auctoritate hujus Apostolici privilegii adjunctus est huic legationi ANSKARIVS Episcopus cum sociis suis, confirmatione Eugenii sequentis Papa; quos succedens & Gregorius præsul cadem roboratione 2) ausit, & Simonem Archiepiscopum cum ANSKARIO pontificali pallio pariter decoratos, in Archiepiscopali dignitate 3) si non temporaliter opulenti, spiritaliter tamen roborati, verbum Domini gentibus porrigentes, decus divinum in ipsis vigeret 4) (sublimi usque) corruscaret in omnibus.

2.

År 834.

Aachen.

Kejsar LUDVIGS stiftelsebref på Hamburgs Ärke-Biskopssäte, och förordnande för ANSGARIUS att vara Arke-Biskop öfver alla länder, som ligga norr om Elben, jemte uppdrag till honom att draga försorg om Nordiska hedningarnes omvändelse. K. 26, *).

In nomine Domini Dei & Salvatoris nostri Jesu Christi. HLUDOVICUS divina favente & propitiante Clementia Imperator Augustus. Si specialibus cujusque fidclium nostrorum necessitatibus perspectis) subveniendum esse Imperialis auctoritas monstrat, quantum magis ad debitam generalitatis 2) providentiam æquum dignumque pertinet. Ut & Ecclesia Catholicæ atque Apostolicæ, quam Christus suo pretioso sanguine redemit, eamque nobis regendam tuendamque 3) commisit, piam ac sollicitam in cunctis 4) oportet gerere curam, & ut in ejus provectu 5) & exaltatione congruam exhibeamus diligentiam 6) novis ad ejus necessitatem vel utilitatem atque dignitatem pertinentibus rebus, nova imo?) necessaria & utilia provideamus constituta. Idcirco sanctæ Dei Ecclesiæ filiis præsentibus & futuris certum esse volumus qualiter divina ordinante gratia, nostris in diebus, Aquilonaribus in partibus, in gentibus videlicet Danorum, Sueonum **) magnum coelestis gratiæ prædicationis sive acquisitionis patefecit atrium, ita ut mustitudo hinc inde ad Christum conversa, mysteria coelestia, Ecclesiasticaque subsidia desiderabiliter expeteret. Unde Domino Deo nostro laudes immensas persolventes extollimus, qui nostris temporibus ac studiis, sanctam Ecclesiam, sponsam videlicet suam, in locis ignotis siuit dilatari atque proficere. Quamobrem una cum Sacerdoti+ bus cæterisque Imperii nostri fidelibus hanc Deo dignam cernentes causam

1) Hæc & superiora illa, literis Papalibus præmissa ut in MSto, Diplomati adsuta leguntur, sic exhibere etiam hic una volui. 2) Forte fulsit legendum. 3) Deest constituit, ut, vel simile. 4) Forte sublimiter, atque.

*) Jemf. K. 1: 179. Följ. N:6 3-15 äro hemtade utur K. 31-290.

1) Alii prospectius. 2) generalis. 3) tuendam regendamque. 4) Deest, habet tamen STEPH. B▲LUZIUS Cap. Reg. Franc. T. I. p. 681. 5) prospectu. 6) Al. deest. 7) inimo.

**) Exempla Bremensis Archivi heic interpolant: Norveorum, terræ (Farriæ, aliis:) Gronlandon, Hallingalandon, Islandon, Scridevindon & omnium Septentrionalium et Orientalium Nationum.

valde necessariam, atque futuræ Ecclesiæ dignitati proficuam dignum esse duximus, ut locum aptum nostris in finibus evidentius eligeremus, ubi sedem Archiepiscopalem 8) per hoc nostræ auctoritatis præceptum statueremus. Unde omnes illæ barbara nationes æternæ vitæ pabulum 9) uberiusque capere valerent, & sitientes salutis gratia 10) præ manibus oculisque haberent. Insuper etiam & magnorum Progenitorum nostrorum sacra lucrandi ") studio nostris in diebus nunquam deficerent. Genitor 12) etenim noster gloriosæ memoriæ Karulus omnem Saxoniam Ecclesiasticæ religioni subdidit, jugumque Christi ad usque terminos Danorum atque Slavorum corda ferocia ferro perdomans docuit, ubi inter has utrasque gentes Danorum 13) videlicet sive Wandalorum ultimam Saxoniæ partem sitam, & diversis periculis, temporalibus videlicet ac spiritualibus interjacentem perspiciens, pontificalem ibidem sedem fieri decrevit trans Albiam. Unde postquam terram Nordalbingorum 14) laxata captivitate, quam ob multam perfidiam in ipsis Christianitatis initiis patratam per septennium passi sunt, ne locus ille a barbaris invaderetur Ecberto 15) Comiti restituere præceperat, non jam vicinis Episcopis locum illum 16) committere voluit. Sed ne quisquam eorum hanc sibi deinceps Parochiam vindicaret, ex remotis Galliæ partibus, quendam Episcopum, Amalarium nomine, direxit, qui primitivam ibidem Ecclesiam consecraret. Sed ei eidem Ecclesiæ sacras reliquias, ac plura Ecclesiastica munera pia largitate specialiter destinare curavit. Postmodum vero captivis ad optatam patriam undique confluentibus, eandem parochiam cuidam presbytero Heridac 17) nomine specialiter commendavit, quem universæ Nordalbingorum 18) Ecclesiæ, ne ad ritum relaberetur 19) gentilium, vel 20) quia locus ille lucrandis adhuc gentibusvidebatur aptissimus disposuerat) consecrari Archiepiscopum, ut ipsi 22) occasione vel autoritate summa, in ipsis terminis gentium sedulitate 23) prædicandi, sancta multiplicaretur Ecclesia 24) dum vicinorum ipsius novitatis Episcoporum multa latitudinis cura non sufficiebat discurrere per omnia. Delegavit etiam eidem presbytero quandam cellam Hrodnace 25) vocatani, quatenus eidem loco periculis undique 26) circumdato fieret supplementum. Sed quia consecrationem jam dicti viri, velox ex hac luce transitus pii genitoris in diebus ejus fieri 27) perhibuit, ego autem quem divina 28) clementia in sedem regni ejus asciverat, cum in diversis regni negotiis insisterem hoc quoque prædictum 29) patris mei studium, velut regni in

8) Episcopalem. 9-10) desunt in aliis. 10) gratiam. 11) laudandi. 12) progenitor. 13) sive Winedorum. 14) Transalbianorum. 15) Ekeberto, Exeleberto, Ecteberto, Ecteleberto. 16) desunt locum illum alias. 17) Heride. 18) Transalbianorum. 19) relaberentur. 20) deest varticula vel. 21) disposueram. 22) ipse. 23) sedulitatem. 24) sanctam multiplicaret Ecclesiam. 25) Rodenach. 26) deest undique. 27) desunt, in diebus ejus fieri. 28) faventi perperam. 29) prædicti.