Samlade dramatiska arbeten: Första varningenH. Geber, 1904 |
عبارات ومصطلحات مألوفة
ABBÉN Adèle ADOLPHE afton AMALIA AMTMANNEN barn barnet BARONESSAN behöfver blef blifvit blommor bordet börjar CEREMONIMÄSTAREN CONFESSORN Cæsar Damaskus DAMEN DOMINIKANERN död dörren ensam ERIK FADERN Farväl FLICKAN fonden FRANCISKANERN FRESTAREN FRU CATHERINE FRUN fråga fått Förlåt GAMLE godt GRANNEN gråter gång går hand hata HENRIETTE herr Maurice HERRN hjälpa hjärta hustru hvad hvar hvarandra hvarann Hvarför hvita håller Hålvägen HÄXAN hör ingenting intet Jaså JEANNE kallade kapuschong krucifix KUSINEN kvinna kvinnan kysser kärlek LAGMANNEN LAGMANSKAN lefva LEK-KAMRATEN lida lifvet lofva långt Låt LÄKAREN Marion mausolén MODREN människa natt Nåväl OKÄNDE reser ondt oskyldig PILGRIMEN PRINSEN PRIORN Ridå ROSA råkade rädd samvete Scen schavotten själ själf skuld skön slut solen solkatten SONEN SONHUSTRUN SOTARGOSSEN Strindberg stå synd synes SYSTERN såg säger tala THYRA TIGGAREN tror tycker Tyst Tänk Uriel vackert vän VÄNNEN vänster vänta äfven älska öfrigt öfver ögon ögonblick
مقاطع مشهورة
الصفحة 133 - Quantus tremor est futurus, Quando judex est venturus, Cuncta stricte discussurus ! Tuba mirum spargens sonum Per sepulchra regionum, Coget omnes ante thronum. Mors stupebit et natura, Cum resurget Creatura, Judicanti responsura. Liber scriptus proferetur, In quo totum continetur, Unde mundus judicetur.
الصفحة 134 - Liber scriptus proferetur, In quo totum continetur, Unde mundus judicetur. Judex ergo cum sedebit, Quidquid latet apparebit : Nil inultum remanebit. Quid sum, miser ! tune dicturus ? Quern patronum rogaturus ? Cum vix Justus sit securus. Rex tremendae majestatis, Qui salvandos salvas gratis, Salva me, fons pietatis.
الصفحة 473 - Det långa ljusa livet är mörkt och de stunder jag tyckte vara av oskyldig glädje stå också fram som något vämjeligt, stinkande, brottsligt nästan. Det är som om minnena, även de fagraste, skulle ha ruttnat . . . LAGMANNEN. Ja, du har rätt; icke ett minne kan lysa opp i detta mörker. När jag ser henne, min ungdoms första kärlek, ser jag ett lik ; när jag erinrar den goda Amalia kommer där fram — en sköka; de små barnen grimasera mot mig som gatungar; min gård är ett svinstall,...
الصفحة 106 - ... den smeks! Detta är att leva; ja, nu lever jag, just nu! och jag känner mitt jag svälla, sträcka ut sig, förtunnas, bli oändligt: jag är över allt, i havet som är mitt blod, i fjällen som äro mitt skelett, i träden, i blommorna; och mitt huvud räcker upp i himlen, jag ser ut över universum som är jag, och jag känner skaparens hela kraft i mig, ty det är jag. Jag skulle vilja ta hela massan i min hand och knåda om den till något fullkomligare, varaktigare, skönare...
الصفحة 116 - Emitte lucem tuam et veritatem tuam; ipsa me deduxerunt et adduxerunt in montem sanctum tuum et in tabernacula tua. - Et introibo ad altare Dei: ad Deum qui laetificat iuventutem meam. Confitebor tibi in cithara, Deus, Deus meus: quare tristis es, anima mea, et quare conturbas me?