صور الصفحة
PDF
النشر الإلكتروني

Slottssalen

lottssalen från 3:e akten. Väggarne äro i fonden behängda med Folkungarnes porträtt i helfigurer, från Birger Jarl. Till höger en stor spis, cheminée, med eld i. Till venster en bönpall under ett krucifix.

Magnus och Blanche sitta vid elden; Magnus i hvit botgörardräkt; Blanche i hvitt och guld, stickar på ett broderi.

[blocks in formation]
[ocr errors]

Jag hör på vindens sång i dörrspringan där; det låter som när sjuka menniskor jämra sig, eller som när barn gråta öfver förlorade leksaker har Du märkt de gråta på ett särskildt sätt då? — Och hvarför klagar vinden bara om hösten; det är ju samma luft som drager om sommaren!

Lyss.

[blocks in formation]

Han sjunger om ungdom och älskog som flytt, och han sjunger så jag ser det, ser den blåa insjön med det hvita slottet bland ekar och lindar öfver rosor och liljor; och jag ser bröllopsfolket som helsar min ungdoms brud, som fick min första kärlek... och en dag, längre fram, kommer hon och lägger en liten hvitklädd människa i mina armar, och jag tror en engel stigit ner från himmelen, ty när jag ser i hans ögon blir jag förvandlad från en vanlig ond människa till en mycket god, så tyckes det mig. Det var dock endast min son, Erik! Det var lyckans, det var glädjens dagar. Och så var det slut! Han lät binda mig med rep . . .

BLANCHE.

[ocr errors]

Magnus, hur ofta skall jag säga Dig att Erik icke var skyldig; att han var lockad till en handling och till ord som han icke förstod?

MAGNUS.

Jag är icke vred på honom, men jag sörjer ... Han lät binda mig med rep! - Och jag har älskat honom mer än min själ; jag gaf honom kronan som barn redan, för att han icke skulle falla i Folkungafrestelsen. Men det synes ha varit bestämdt

att det brottet skulle fullbordas. Och när Du säger att det skedde mot hans vilja, så var det ju någon annan som ville att det skulle ske. Bröder mot bröder, det har vi haft i ätten hela vägen, men far mot son aldrig förr. Det skulle bli det sista dådet innan vi måste undan för nya tronkräfvare. Ho kan fatta Försynens vägar? Blanche, Du är från ett

främmande land och känner kanske icke vår slägtsaga fullständigt?

BLANCHE.

Jag har visserligen hört brottstycken, men aldrig sagan i sitt sammanhang.

MAGNUS.

Vänd om din stol, så ser Du hela ätten der på väggen! - Det är ingen vacker slägt Du råkat in i, min goda Blanche. Den har visserligen varit ett starkt redskap i Försynens hand och fått ordna riket, stifta lag och göra ett kristet konungadöme af det förut så trasiga arma landet. Men Herren begagnar smutsiga redskap ibland hvarför? det få vi icke veta.

[ocr errors]

Legenden berättar att Folkungarne en gång långt bort i tiden kommit vesterifrån om från England eller Flandern vet jag ej, men jag älskar tro Flandern, för att kunna förklara hvarför jag, den siste Folkungen skulle återknyta genom Dig med det land där sagan började.

Ser Du där längst til venster: det är Jarl Birger, hvarmed vi börja vår historia. vi börja vår historia. Han var en herrehatare, som alla Folkungarne, och han invigde

sin bana med mord, ty annat var det ej då han mot gifven lejd lät afrätta herrarne. Men han blef äfven menedare därigenom, och därför lyst i bann af Påfven, dömd att som botgörare gå till den heliga grafven, hvilket han dock underlät och därför dog med oförsonadt brott. Som Du nog vet fick han aldrig kronan; ansågs kanske ovärdig. Men Jarlen Birger led äfven af den stående slägtsynden, obetänksamhet i kärleksaffärer. Sålunda gifte han sig andra gången med Danske Konungen Abels enka, Mechtild. Nu var Abel mördad af sin broder Erik Plogpenning och Mechtild var misstänkt att ha vetat om mordet. Där ha vi åter blodskuld öfver OSS. Och Mechtild som gått i kloster togs därifrån af Birger, hvilken mot sed och kanoniska lagen sålunda gifte sig med en nunna. Nu skall Du se huru ödena flätas samman. Birger Jarls son Valdemar gifte sig återigen med mördaren Erik Plogpennings dotter Sofia. Fadren sålunda gift med den mördades änka och sonen med mördarens dotter! Det är mycket mord där. Men Valdemar är dessutom otrogen sin hustru och förförde sin svägerska prinsessan Jutta. Det var en ful handling!

Nu börja brödrastriderna. Magnus, sedan kallad Ladulås, störtade sin broder Valdemar från tronen och hölls fjorton år i fängelse på Nyköpings hus. Magnus Ladulås har utom drottsveket äfven han blod i kronan. Han mördade nämligen herrar på Gälaqvist och berättas dessutom ha brutit sin förlofning då han nalkades tronen.

Nu hopas brott på brott. Birger, Magnus son, fängslas af sina bröder vid Håtuna och lockas att

döda den ädle Torkel Knutsson. Hans broder Valdemar, gift med Torkel Knutssons dotter, förskjuter henne. Den skändliga historien slutar med Nyköpings gästabud, där min far och farbror svultos ihjäl, som Du vet.

Nu skulle den unge Magnus, konung Birgers son, fått tronen; men herrarne halshöggo honom, som de själfva uppgåfvo för fadrens brotts skull. Det är hans martyrkrona jag bär har burit. — Han var oskyldig, ty han var minderårig, och vistades i Danmark när Nyköpingsmorden skedde; och jag var oskyldig till hans död, ty jag var blott fyra år gammal då hans hufvud föll.

Där har Du Folkungasagan! Förstår Du än, eller hvad?

BLANCHE.

Nej, jag förstår icke hvarför Du fick det värst. Om vi lefde i Gamla Testamentet då fädernas missgärningar ännu straffades på afkomlingarne, skulle jag förstå något, men vi lefva ju under Jesu Kristi herradöme, där förlåtelse är löseordet!

MAGNUS.

Jag fick det värsta.

BLANCHE.

Ja, men vänta i tålamod och det skall ljusna äfven för Dig, stackars vän.

MAGNUS.

Nej, säg icke så! Kalken är icke tömd än, och det stå många bägare och vänta på mig, ännu.

« السابقةمتابعة »