صور الصفحة
PDF
النشر الإلكتروني

Hofb

of barberarens Rakstuga. I fonden stor öppen dörr utåt Slottsplatsen; två stora rundbågsfönster. Vid dörren en hängande vask af koppar med handduk på rullar. Stolar framför fönstren. Messingsbäcken, koppsnäppor, rakdon, friserdon, handdukar, fältskärsbestick på ett stort bord midt i salen.

Till höger: en liten järnbeslagen port, som leder in i slottshvalfven.

BARBERAREN

vid vasken.

LÄRLINGEN

ordnar vid bordet.

MUNSKÄNKEN

in från fonden.

God morgon, Barberare!

BARBERAREN.

Ha, Munskänken! redan ute och klifver! Härligt majväder på Faraos födelsedag!

MUNSKÄNKEN

sätter sig.

Välsignadt väder! Men vår konung är också född i solskenet och allt hvad han företar lyckas.

BARBERAREN

börjar frisera.

Allt, allt, allt, det vill säga... jaja...

MUNSKÄNKEN.

Hm!... jaja! Emellertid, intåget blir lysande; triumfbåge, kortège, ovationer och slutligen tornering...

BARBERAREN.

Torneringen hade jag reda på, och det är redan dukadt på bordet där för att lappa armar och ben. Men hvad är det för kämpar det hviskas om...

MUNSKÄNKEN.

Två bjässar, Barberare! Enkedrottningens riddare gamle Knut Porse ska bryta lans med drottningens Bengt Algotsson, den unge.

BARBERAREN.

Såå! Det har gått så långt att förmälda damers amurer träda fram och pråla med den lycka som eljes söker gömslen?

MUNSKÄNKEN.

Tidens sed, Barberare, och för öfrigt, amur är endast ett ord lika oskyldigt som hjärtas dam i all tukt och ära.

Förstås, förstås!

BARBERAREN.

BAGAREN

från fonden.

MUNSKÄNKEN.

Nej se hofbagaren; han ser minsann ut som om han skulle ha drömt något, om en oväntad upphöjelse till foglarnes rike...

BAGAREN.

Det skulle ha drömts vaket då, för ugnarne ha brunnit hela natten. Åh, jag har sett två tusen småbröd och tre tusen klenätter gå ut och in

genom

en lucka...

MUNSKÄNKEN.

Och jag har stuckit upp tio oxhufven Rhenskt och sex åmar Franskt, så här blir nog vilda lifvet, var säker på det.

BARBERAREN.

Här är då aldrig annat sedan riket började regeras af så många regenter och regentinnor som det finns herrar och fruar.

Sch!

BAGAREN.

BARBERAREN.

Först är det Enkehertiginnan, konungamodren Ingeborg med sin amur Knut Porse som tyckes bära

sin kappa på en kejsares axlar; Så är det den riktiga konungen Magnus med sin bikonung, gossebarnet Erik... har Ni nånsin hört talas om en bikonung?

MUNSKÄNKEN.

Nej, men om en bidronning!

BARBERAREN.

Mycket roligt sagdt! mycket roligt! Nåväl, så ha vi den riktiga dronningen Blanche som regerar med sin amur, Bengt Algotsson. Och sen kommer den lilla bidronningen Beatrix, ett flickebarn vigdt med gossebarnet. Men öfver alla dessa regenter regerar den stora fränkan Brigitta, som väl en gång blir kallad den Heliga! hon regerar visst ända ner till påfven i Rom...

BAGAREN.

Avignon, heter det nu!

BARBERAREN.

Avignon eller Rom, det är frågan, Bagare. Emellertid, aldrig har Sveriges rike varit så mycket regeradt som nu!

MUNSKÄNKEN.

Håll tand för tunga, barberarn, annars kan bagarn bli sanndrömmad på hans vägnar.

BARBERARN.

Åh bevars! Farao är så beskedlig och han vill aldrig höra talas om galge eller bila, ännu mindre om torn eller stock och allt det där har sina goda grunder, si! Han är själf son af en ihjälsvulten tornhertig, och hans syskonsbarn, som skulle haft tronen, måste gå under bilan; så han vill aldrig röra vid den strängen.

MUNSKÄNKEN.

Jaja! men lille bikonungen han har gadd i rumpan!

BARBERARN

lyss utåt.

Nu är det jag som säger: schy! För der ute låter som när ulfvar hålla burspråk: hör bara! Det är Knut Porse som växlar ord med någon! Ser ut genom dörren.

Och der kommer han, röd i anletet, och bär Enkehertiginnans färger gult och svart! Maka nu på Er, gubbar, för han skrymmer fasligt hvar han kommer! Som om han ville skryta med att hans far var kungamördare.

BAGAREN.

Kors hvad den barberaren har reda på allting; och så oförbehållsam han är!

BARBERARN.

Tyst nu bara! Schy! Vi få nog kalla ho

« السابقةمتابعة »